- Adoptioner som genomförs av makar eller ensamstående, där barnet vid utredningens inledande är okänt. Barnet förmedlas oftast genom en auktoriserad adoptionsorganisation.
- Adoption av ett speciellt barn. Detta är vanligast då exempelvis mannen i ett äktenskap vill adoptera kvinnans barn från ett tidigare förhållande.
I det första fallet vänder sig de sökande till socialtjänsten för att ansöka om ett så kallat medgivande, dvs en utredning med syfte att bedöma de sökandes allmänna lämplighet. Utredningen ligger också till grund för det beslut som myndigheterna i barnets hemland fattar. I vissa länder blir adoptionen juridiskt laglig i barnets ursprungsland. I dessa fall ska NIA, statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, sedan yttra sig över adoptionssättet och dess laglighet.
I andra länder är adoptionen inte juridiskt giltig, utan föräldrarna måste ansöka hos svensk domstol om att få adoptera barnet.
Gemensamt för båda adoptionstyperna är att socialtjänsten, utom i de fall då NIA skall yttra sig, på domstols uppdrag, utreder om den sökta adoptionen är förenat med ett visst barns bästa. När det gäller medgivandeutredningar och yttranden angående adoptioner är det socialnämnden som fattar beslut om medgivande och om den föreslagna adoptionen skall tillstyrkas.
